Lösningen, del 5: Skogsbolagen ska inte bestämma själva

Skogsbolagen kan inte själva bestämma att det är okej att utrota en art. Allmänheten ska alltid få ta del av information om vilka djur, växter och andra arter som finns på platsen innan träd huggs ner. De certifieringar som finns för skogsbruk går inte att lita på eftersom kraven är låga och de företag som bryter mot reglerna inte straffas.

 

Idag är bara några få procent av Sveriges skogsområden långsiktigt formellt skyddade genom till exempel naturreservat och andra naturskyddsområden. Det finns även några få procent som skogsägare frivilligt skyddar från skövling. Problemet är dock att om området får en ny ägare eller ägaren plötsligt byter fokus och vill tjäna mer pengar så kan de helt strunta i sitt åtagande och skövla skogen ändå.

 

De små områdena som skyddas är fragmenterade. Fragmentering innebär att stora skogsområden delas upp i många små bitar skilda från varandra, vilket gör att olika arter har svårt att sprida sig. De certifieringar av svenskt trä som finns idag är inte pålitliga eftersom certifierade skogsbolag ofta bryter mot uppsatta riktlinjer och skövlar våra sista riktiga skogar.

Det finns idag inga regler som kräver att man måste undersöka vilka arter och vilka naturvärden som finns på platsen innan träden huggs ner. Därför kan riktiga skogar med många arter försvinna utan att någon vet vilka arter som finns där och utan att det får några konsekvenser för den som hugger skogen.

 

År 1993 ändrades skogsvårdslagen. Då bestämdes det att målen för att skydda miljön är lika viktiga som målen om att skövla skogen för att producera virke. Fältbiologerna vill att skogsvårdslagen ska skärpas och se till att regler alltid efterföljs. Det ska inte vara upp till skogsbolag som vill tjäna pengar att avgöra vilka arter och livsmiljöer som är viktiga och som ska få finnas kvar.

 

Läs mer om när Fältbiologerna hoppade av FSC-certifieringen i protest: https://www.naturskyddsforeningen.se/sveriges-natur/2007-3/faltbiologerna-lamnar-fsc